lakritsglass och mjukglass

Denna stund, när vi satt och åt glass, en favoritstund. Vi hade inlines'at ner till hamnen med resten av Lindbergskaran. En vecka hade vi varit här och en vecka hade vi kvar i fina Skåne. Solen stekte varenda dag och vi pressade i solen vid stranden hela dagarna i princip. Eller ja... Jag gjorde. Christoffer var som en liten barnunge som inte kunde ligga eller sitta still, utan ville bara hem eller till gokartbanan. Hur irriterad jag än blev på honom då, så saknar jag stranden och havet och VÄRMEN mest av allt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0